AboutWorksNewsContactLinks

David Gilmour: In Concert
(2002)

Betyg: starstarstarstarstar

Tillsammans med en handfull musiker, en kör och några gäster på sång genomförde den legendariske gitarristen David Gilmour ett antal konserter i London och Paris 2002. In Concert består huvudsakligen av dennes egna klassiker framförda vid Meltdown Concert och Royal Festival Hall Concert under den korta turnén.

Gilmour, som spelat i Pink Floyd sedan början av 70-talet, inleder akustiskt ensam på scenen. Under konsertens gång tillkommer fler musiker samt en kvinnlig kör, och under "High Hopes", från The Division Bell (1994), plockar Gilmour för första gången fram en av sina elgitarrer. Därefter kommer en akustisk version av den franske 1800-talskompositören Georges Bizets "Je Crois Entendre Encore", som väl kanske inte riktigt hör hemma i detta sammanhang. Gilmour säger själv att han inte framfört låten sedan 1969.

De sista tre numren, som är hämtade från Royal Festival Hall Concert, uppvisar marginellt sämre bildkvalitet än övrigt konsertmaterial, medan ljudet fortfarande håller hög klass. Behållningen i den senare delen är kanske främst en version av "Comfortably Numb" med Bob Geldof, huvudrollsinnehavare i filmen The Wall (1982), såsom gästande sångare.

Till Pink Floyd-klassikerna hör "Shine On You Crazy Diamond", en hyllning till forne bandmedlemmen Syd Barret, vars förnamn återfinns i varannan av låttitelns initialer S-Y-D. En annan sång från Wish You Were Here (1975), titellåten av Gilmour och Roger Waters, uttrycker hur bandets medlemmar känner saknad efter Barret men också upplever alienation inför sig själva och sin musik.

"Comfortably Numb" framförs under Meltdown Concert tillsammans med en tuggummituggande Rick Wright på sång. Det är en av få melodier på dubbelalbumet The Wall (1979) som Gilmour komponerade (medan Waters stod för texten). Låten är främst känd för sina två gitarrsolon, där det senare anses vara ett av Gilmours bästa i karriären.

Dvd:n saknar helt undertexter men innehåller i gengäld en mängd bonusmaterial av varierande kvalitet. Till det mer intressanta hör möjligheten att kunna spela ett antal musikaliska höjdpunkter från de båda konserterna var för sig eller i en följd samt en ljudtestare, som underlättar inställning och placering av surroundutrustning.

I övrigt finns en relativt intetsägande amatörvideo från förberedelserna inför konserten, en tam körversion av "High Hopes" samt sångtexter. Dessutom bifogas musikvideon till covern av Screamin' Jay Hawkins' "I Put a Spell on You" (som Gilmour spelade in tillsammans med Mica Paris och Jools Holland 1992) samt live-tolkningar av Elvis Presleys "Don't "och William Shakespeares "Sonnet 18" tonsatt av Michael Kamen.

På det hela taget framstår innehållet som plottrigt och småtråkigt, även om den musikaliska insatsen är i särklass. Det man framför allt efterlyser är en fullödig konsertupptagning med Pink Floyd på dvd. Förutom filmen The Wall finns ännu bara solo-framträdanden med Gilmour och Waters var för sig samt en tidig live-inspelning från Pompeji.

Därtill har det kommit dokumentärer om gruppens musik 1967–96 och om Barret, som tidigt lämnade Pink Floyd på grund av psykisk ohälsa. Hans öde inspirerade övriga bandmedlemmar till albumen Dark Side of the Moon (1973), Wish You Were Here och i viss mån The Wall.

© Torgny Lilja för Starway Reviews

Film på DVD | Musik på DVD