Torgny Lilja

Dr Dracula & Mr Harker

Innehåll

I. Karpaterna

Avskedsord i Bistritz
Vägen till Borgo-passet
Midnatt före St George
Draculas slott
Mannen i svart slängkappa
Nattvard med bittra örter
En droppe blod
Natt i Karpaterna
Trick med speglar
En varning
Utsikt mot söder
I månskenet
Hôtel Transylvania
Rök och damm
Nattens barn

II. London

London 1888
Loggboken
Själaringning
Minas melodi
Fånga natten
Draculas vädjan
Stackars Lucy
Näktergal, sjung din sång
Du borde dansa med henne
Främlingar i natten

III. Venedig

Vals i Venedig
Kyrkogården på San Michele

Willkommen! Bienvenue!

Harker, min vän
Willkommen! Bienvenue! Välkommen
till Karpaternas dimhöljda berg!
Jag hoppas Ni funnit er tillrätta
och låtit Er smaka av vårt cuisine
på Golden Krone Hotel i Bistritz
där jag lämnar detta brev i receptionen.
Sov väl in dieser Nacht! Den som lever får se.
Jag emotser en snar fastighetsaffär i London
med full diskretion enligt överenskommelse.
Diligensen från Bukovina avgår klockan 15
i morgon. Min kusk väntar i Borgo-passet.
Hoppas resan hittills varit till belåtenhet
och att Er stund här skall vara god.

Er vän
Dr Dracula

2010

I. Karpaterna

Avskedsord i Bistritz

”Måste ni resa idag?” sa värdshusvärdens fru.
”Som frosten behärskar en vintertrakt
behärskar det onda världen vid midnatt
före Sankt George som är imorgon.”

Hon hängde ett krucifix kring min hals.
Radbandet var svalt som daggen i gräset
denna morgon i månaden maj.
Hon gjorde korstecknet.

Värdshusvärden gjorde också korstecknet.
Folksamlingen utanför värdshuset korsade sig
och tecknade med två fingrar mot mig

som skydd mot det onda ögat.
Piskan smällde över fradgande fyrspannet
då jag begav mig av mot Borgo-passet.

2010

Vägen till Borgo-passet

Lundar och gårdar på sammetslena kullar
längs det karga landskapet
överblickade vägen mot Borgo-passet.
De solbelysta bergen reste sig bortom skogarna
likt väldiga monument över skapelsen.
Piskan ven genom luften. Pitsch!
Vinden strödde konfetti av blommor
från äppelträd, plommonträd och körsbärsträd.
Vagnen krängde. Piskan smällde. Pitsch!
Det började skymma bakom ålderstigna ekar.
Bokar och björkar ﬂankerade sista sträckan
till ravinen, där fyrspannet blir stående
i väntan på Draculas kalesch…
Hästarna gnäggade och frustade
när de hörde ett okänt ekipage närma sig
samtidigt som fickuret tickade mot midnatt.
Marken skälvde… Någon viskade:
”Die Toten reiten schnell in der Nacht!”
Sedan tystnade de klagande ljuden…

2010

Midnatt före St George

En fyrhjulig vagn med sufflett baktill
körde upp jämsides med vårt fyrspann.
På kuskbocken satt en svartklädd man
med stjärnklara ögon, månvita tänder.

Fyra svarta hästar drog hans kalesch.
”Du är tidig i natt, min vän,” sa den svartklädde
till den väntande kusken. ”Natten är ännu ung
och mina hästar dansar ystert längs vägen.”

”Der Engländer war in einer Eile,” sa kusken.
”Mig lurar du inte, min vän,” sa den svartklädde.
Kusken teg och satte fart mot Bukovina.
Jag följde med den svartklädde i kaleschen.

En hund började yla över nejden.
Sedan ännu en och ännu en
tills hela trakten ylade i en kör
som övergick i vargars tjutande:

Hourrah! La nuit les morts passent rapides!
Kring oss gnistrade blå ﬂammor.
”Mina hästar ryser,” sa den svartklädde.
”Det börjar snart lysa vid österns bryn.”

2010

Draculas slott

Jag stod och lyssnade en stund i tystnad
tiden tycktes oändlig:
Ingen ringklocka eller portklapp fanns
inte ens en ﬂämtning hördes…
Dörren hade svarta spikar av järn.
Var allt bara en dröm i en dröm?
Skulle jag vakna av ljuset och ljuden
från gatan hemma i London?
Tunga steg närmade sig
bakom den gistna porten.
Rasslande kedjor, gnisslande reglar
en nyckel som vreds om i låset…
Över ingången hade någon skrivit:
Rechts zu denken ist groß.
Frei zu denken ist grösser.

2010

Mannen i svart slängkappa

I dörren: en man med mustasch
hög panna, svart slängkappa
fotogenlampa av silver.

”Välkommen till min enkla boning!”, sa han.
”Träd in av egen kraft och vilja.
Lämna allt hopp där bakom.”

”Dr Dracula förmodar jag”, sa jag.

Den svartklädde bugade:
”Jag är Dracula. Jag hälsar er välkommen
till mitt enkla tjäll. Timmen är sen.”

2010

Nattvard med bittra örter

Dracula stängde dörren bakom oss
visade vägen till ett åttkantigt rum
med levande ljus, en sprakande brasa
intill ett dukat bord:

”Var god inta denna nattvard
ursäkta att jag inte gör herrn sällskap
men jag har redan ätit… middag
brukar inte dricka så här sent.”

På tallriken: ugnstekt lamm
bittra örter från Transsylvanien.
Till detta två glas Vino della Grazia
en bit osyrat bröd.

Jag började känna mig yr, svettas.
”Ni ser blek ut”, sa Dracula.
”Ni skulle behöva en transfusion
av något slag. Blood adds life.”

2010

En droppe blod

”Har ni kontraktet”, sa Dracula
lutade sig över bordet, snuddade min arm.
Hans håriga handﬂator övergick i korta ﬁngrar
med spetsiga naglar. Jag nickade till svar.
”Jag undertecknar med en droppe blod,” sa han.
”Ni får gärna bevittna min namnteckning.”
Jag tog fram ett papper ur min portfölj.
Dracula höll fram vänstra armen, snittade
handleden med sin nagel, droppade
blod på kontraktet, räckte en fruktkniv till mig.
Jag tittade bort i vämjelse, skakade på huvudet.
Dracula tog ett steg tillbaka.
”Det börjar lysa vid österns bryn”, sa han.
”Jag kommer vara borta till i morgon kväll.
Gute Nacht, Harker!”
”God natt, Dracula”, sa jag.
Utanför ylade vargar.
”Ni stadsbor känner inte jägarens längtan.
Hör bara! Children of the night.”
Hourrah! La nuit les morts passent rapides!

2010

Natt i Karpaterna

Rummet har utsikt mot gården
röda läppar glöder i månskenet.

För priset av ett billigt vin
får du en natt i Karpaterna.

Une nuit en Transylvanie
är som ett år på andra ställen.

Une nuit en Transylvanie
stryker leendet från dina läppar.

Att ha en ﬂicka i Karpaterna
är som att älska varje kvinna.

2010

Trick med speglar

Det var ljust när jag vaknade
måste ha sovit 48 timmar.
Frukost framdukad i rummet intill.
Kaffepannan varm på eldstaden.

På bordet ett kort:
Kommer vara borta ett tag.
Vänta inte på mig. — D.

Guldservis av utsökt smide.
Gardiner, draperier, sängomhängen
av dyrbara tyger. Inga speglar
i något rum.

Tog fram min egen rakspegel
framför fönstret i sovrummet.
Kände en hand på axeln:
”God morgon”, sa Dracula.

Jag ryckre till, skar mig
märkte inte blodet
på hakan, hade inte sett:
någon bakom mig.

Dracula rasande
grep mig om strupen:
”Var försiktig med såret
farligare än ni tror.”

Hans demoniska blick
slocknade, handen snuddade
radbandet till kruciﬁxet
om min hals.

”Den här orsakade olyckan”,
sa Dracula. ”Bort med spegeln.”
Han öppnade fönstret, kastade
spegeln gick i tusen bitar.

2010

En varning

”Lyssna på nattugglan, min vän!
Försök förstå på fullaste allvar:
Skulle ni lämna dessa rum
får ni på inga villkor somna.

”Slottet hyser många minnen.
I andra rum drömmer man mardrömmar.
Blir ni sömnig någon annanstans
skynda genast tillbaka hit.

”Den som sover vettskrämd kan dö.”
Han strök med nageln över strupen.
— Kunde någon mara vara värre
än denna dunkla plats?

2010

Utsikt mot söder

Uppför en stentrappa. Frisk luft.
Genom fönstervalvet ser jag

bergen smälta, dalgångarna djupna
som mörk sammet. Nejden badar i månljus.

Dracula kvick som en ödla
kryper nedför slottsväggens utsida

huvudet nedåt. Slängkappan blir vingar:
fingrar, tår griper tag i stenarna

blankslitna av årens mortelstöt. Ensam
är jag omgiven av fasor. Ingen utväg.

2010

I månskenet

Med en fotogenlampa gick jag nedför trappan:
Dörren i vestibulen låst, nyckeln borta.
Ett eller två små rum olåsta
dammiga möbler, malätna tyger.

En trappa upp gav en dörr plötsligt vika
på våningen under där jag bodde.
En väldig avgrund utanför fönstren.
Ask och hagtorn växte i muren.

Kvinnornas gemak i gångna tider:
Öppnade min dagbok vid ett litet ekbord
där någon dam troligen förseglat kärleksbrev.
Flyttade fram en soffa, såg utsikten.

Klockan närmade sig midnatt
kände mig sömnig.
Tre unga kvinnor tog gestalt
i månskenet, viskade till varandra.

De två mörkhåriga betraktade mig med glöd.
Den tredje: gyllene hårsvall, ögon som safirer.
Hade jag mött henne förut i en dröm?
Hennes tänder liknade pärlor.

Jag erfor dödsångest blandad
med längtan att bli kysst.
Deras skratt: spröd musik.
”Du först”, sa den ena.

”Han är ung, han är stark”, sa nästa.
”Kyssarna räcker för oss alla”, sa den blonda.
Hon vätte sina läppar.
Jag kände hennes heta andedräkt.

2010

Hôtel Transylvania

I dörröppningen: en kvinna i blått.
Klockan klämtade.
Jag tänkte: ”Det här kan vara himlen
det kan vara helvetet.”

Hon tände ett ljus, visade mig vägen.
Jag hörde röster genom väggarna:
”Välkommen till Hôtel Transylvania!
Vilken underbar plats!”

Jag tänkte: ”Vilket underbart leende.
Vilken underbar blick.” Hon sa:
”Välkommen till Transsylvanien!
Jag har kommit för att befria dig.”

Mitt huvud kändes tungt
blicken dimmig jag sprang mot dörren.
”Du kan gå om du vill”, sa hon
”Du kommer ändå inte långt!”

Jag hörde röster från källaren:
”Välkommen till Hôtel Transylvania!
Oavsett tid på året får du ett rum.
Vilket leende! Vilken blick!”

2010

Rök och damm

Ursäkta, mitt namn är mr Harker. Tjänar
20 shilling om dan. Tick tack.
Juridik vid Oxford. Anställd
på en bättre byrå i London. Efterträdde
advokat R. M. Renfield som blivit sinnessjuk.
Förlovad med Wilhelmina Murray.
Gick genom rök och damm. Tick tack.
En envis karriärist tills jag förlorade min plan.
Världen snurrar runt, drömmar faller
i sär. Var är mina vänner?
Är det någon där? Arbetar som jurist
men mitt bruk av opium kostar.
Fickuret tickar på. Tick tack.
Dracula bad mig skriva tre brev:
1. Är nästan klar med uppdraget.
2. Lämnar slottet imorgon.
3. Har anlänt till Bistritz.
Tick tack.

Nattens barn

Vi är nattens barn, timmarna passerar
utan att vi någonsin skymtar gryningen.
Vi söker sanningen bakom mörkret.
Vi är bleka nunor i natten bara.
Ingen frågar efter våra namn.
Vi är som en åker i höstregnet
som trädkronor för vinden
en sista suck, ett skrik i rymden.
Vi är skuggor i mörkret, timmar till ingen nytta.
Vi ger dig ett märke av två huggtänder.
Sedan minns du inget mer.

2010

II. London

London 1888

Vind tidig morgon i april driver
vitsippor ur lövhögar, lockar fram
påskliljor under päronträd.
Syrener väntar på att gå i blom, bjuder
kärleksfilter åt rödhakarna.
Overkliga stad, fuktig dimma stryker
längs nattliga fasader, gnuggar
ryggen mot fönsterrutorna, stannar till
utanför bårhuset, på kyrkogårdarna,
bland folket på London Bridge, glider
längs Themsen, tar ett
språng, ser att det är morgon
rullar ihop sig, börjar sakta lösas upp.
Nu slår Big Ben åtta.
St Pauls och West Minster Abbey
sekunderar med sina basar.
London anropar: Paris, Berlin, Rom.

2010

Loggboken

Solen går sakta ner. Vi ska seglas
över Medelhavet, genom Gibraltar
över Biscayabukten, genom Engelska kanalen
över Nordsjön, uppför Themsen, leverera
tolv kistor jord till en för oss okänd
adressat i London. Det är dimma på vattnet
månsken i skyn. Fartyget kränger.
En varg med brinnande ögon smyger
omkring på övre däck, släpar
iväg manskapet en efter en för att tömma
dem på blod. Styrman har dränkt sig
men en kapten överger aldrig
sitt skepp. Jag har surrat mig
vid rodret, håller ett litet krucifix
i handen. Det är dimma på vattnet
månsken i skyn. Solen har gått ner.

2012

Själaringning

Gatlyktorna följer hennes gång.
Hon svänger sakta kjolen med handen.
Han dricker i extas himlen från hennes ögon.
Ser han henne på nytt innan evigheten?
Hon är fläckfri som obruten is.
”Gå vart du vill, lilla skatt
din tid att skina har kommit”, säger han.
”Dina drömmar glöder som aftonrodnaden.”
Om hon behöver en vän
ska han följa tätt bakom henne.
Han har farit land och rike kring
sett älvor dansa i månens sken
men han har aldrig sett någon som hon.
”Låt mig göra dig till min dam”, säger han.
”Ingen annan kan ta din plats.”
Innan dagen gryr
ska han försöka fånga henne.

2010

Minas melodi

Månens hand gungar vågorna.
I stjärnljus fortsätter den sin färd
liksom jag över havet.
Har du samma längtan, la luna?
La-la-la la luna.

Tecknar stjärnorna mitt liv i silverljus?
Jag ser upp mot himlen
men natten har beslöjat dem.
Känner du samma ovisshet, la luna?
La-la-la la luna.

Kan kärleken bli en röd tråd att följa
till stunder av stormande lycka?
Var ﬁnner jag dess början?
Har du samma undran, la luna?
La-la-la la luna.

Snäckskalen i varma sanden
viskar kärleksfullt mitt namn.
Kan det vara så att jag drömmer?
Har du några drömmar, la luna?
La-la-la la luna.

Vi färdas över hav och hed
utan att någonsin nå horisonten.
Vart går vi när vi går hädan?
Känner du aldrig ångest, la luna?
La-la-la la luna.

2010

Fånga natten

En väldig storm smällde
i skorstenspipan. Mörket föll
över gatan där Lucy vandrat
rasade nu begären. Mina såg

väninnan kliva upp, klä sig
i sömnen. En varg som följt henne
hem stirrade ett ögonblick in
genom fönstret på bottenvåningen.

”Är det ett spöke vi fått till gäst?”
sa Lucy. Mina lyckades få
henne att lägga sig igen
utan att hon vaknade.

En stund senare upptäckte
Mina att Lucy försvunnit
utan ytterkläder, ytterdörren olåst.
Var kunde hon vara?

Med en sjal över axlarna gick
Mina ut i trädgården. På avstånd
såg hon Lucy sitta bredvid
en mörk gestalt på en stenbänk.

”Jag är månen, du är solen”,
sa Dracula. ”Du blir min brud
på sidan tre men bara för en natt.
Tjäna mig, vi ska härska.”

Den svartklädde försvann
innan Mina nådde fram.
Hon bredde sjalen över Lucy
var inte förvånad men frös.

Nästa morgon besökte de
en sjökaptens begravning.
Man hade funnit tolv döda män
på ett skepp lastat med kistor.

2012

Draculas vädjan

Om du ger mig din hand och din hunger
om du ger mig resten av den här natten
ska jag släcka din törst bortom Acherons ﬂod
låta dig skina som en juvel i faraos grav
göra dig mer odöd än levande
låta dig brinna som ett norrsken
innan natten blir till dag.

Om du ger mig ditt hjärta och din puls
om du ger mig resten av den här natten
ska jag färdas med dig bortom tid och rum
låta dig lysa som en laterna magica
i ett beduintält i öknen
förvandla dig från vålnad till vamp
låta dig brinna som Frankensteins brud
innan natten blir till dag.

2010

Stackars Lucy

Vakna, Lucy! Arthur vill säga något.
Det är sent i september
du borde vara med dina vänner
men sover mest på dagarna.
Du hör röster i fjärran.

Dina kinder är bleka, Lucy!
Dina läppar kalla, ögonen matta.
När man är nitton år borde livet
lysa som en gaslykta i dagsljus.
Du har blivit omodern.

Stackars Lucy! Tål inte längre sol
avskyr vitlök. En främling
frestade dig, drack ditt blod
stal ditt hjärta.
Du har förlorat din själ.

2012

Näktergal, sjung din sång!

Mina har blivit biten
vill inte bli botad.
Hon klättrar på väggarna
går igen om natten.
”Feber gör mig gott,
jag förgås när han inte är här”, säger hon.
”Näktergal, sjung din sång!”

Han håller henne hårt
rör vid hennes hals
men bara när hon drömmer.
När hon vaknar likt Törnrosa
försvinner han bland mörka skuggor.
Hans andedräkt är en bris från Themsen
hans ögon glödande kol.
Näktergal, sjung din sång!

2012

Du borde dansa med henne

Din älskling är ute vid midnatt
hon är borta till gryningen.
Du håller henne högt.
Blod gör henne het.

Vad gör hon när du ligger på rygg, aah?
Du borde dansa med henne, jaha!
Dansa, ha ha!

Hon är läcker, hon är trygg.
Hon är tillbaka i kryptan var morgon.
Hon håller mig ung.
Hon finns i mitt blod.

Vad gör hon när du ligger på rygg, aah?
Du borde dansa med henne, jaha!
Dansa, ha ha!

2010

Främlingar i natten

Två främlingar utbytte blickar.
Hon undrade: ”Vad är chansen
att jag överlever natten?”
Något i hans ögon var så inbjudande.
Något i hennes leende så upphetsande.
Något i hans hjärta sa:
”Jag måste dricka hennes blod.”
Två ensamma främlingar
tills de sa sitt första ”God kväll!”.
Döden var en armlängd därifrån.
Sedan den natten har de varit förenade.
Det bara blev de två.

2012

III. Venedig

Vals i Venedig

”Har du tyckt dig vara en gast för vinden?”
sa Dracula. ”Har din framtid varit lagd i jord?
Har du känt som en dolk i ditt bröst?”
Han ledde Mina ut på dansgolvet.

”Skälver marken där du går?” sa han
lade armen om hennes midja.
”Slut dina ögon, öppna ditt hjärta!
Du lever fast dina händer är kalla.”

”Vad har hänt med mig?” sa hon.
”Är vi dödliga eller demoner?
Kommer jag höra lärkan igen?”

”Har du sett svarta svanar dansa?”
sa han. ”Ditt leende lyser upp rummet.
Din strålglans är starkare än natten.”

2012

Kyrkogården på San Michele

Månljuset kastade mjuka skuggor
från popplar och cypresser på ön San Michele.
”Jag är glad att du följde mig hit”, sa Dracula.
”Jag är glad att jag är här”, sa Mina.
”Du ville höra havet”, sa han.
Gravarna har plats för ﬂera. Välj vilken du vill.”
”Jag tar den här”, sa hon
pekade på en familjegrav av grå granit.
”Var så god!” sa han.
”Grazie!” sa hon.
”Var har du lärt dig italienska?” sa han.
”Jag läser böcker”, sa hon.
”De stillar mitt begär.”
”Begäret är min förbannelse”, sa han.
”Det har gjort mig till den jag är.”
”Längtan är mitt arv”, sa hon.
”Försakelse kan vara ett fängelse”, sa han.
”Vi vampyrer lever för evigt. Vi söker
natten. Våra själar liknar nattdjuren.”

2012